Mattias Lundberg | Konspirationsteorier

Want to read this article in English? Click here!

Om Mattias Lundberg
Mattias Lundberg är psykolog, docent och universitetslektor i psykologi på Umeå Universitet. Han är också föreläsare och författare av bland annat böckerna Den Lyckliga Pessimisten (2014) och Mamma ljuger så bra – Sanningen om din uppväxt (2019).

Vad är bakgrunden till din kunskap om konspirationsteorier?
– Jag är inte en expert på konspirationsteorier, men däremot är jag ganska duktig på människor och hur vi människor fungerar. Framförallt tankemässigt och det är egentligen där som grunden till konspirationsteorier ligger. Konspirationstänkande är en del av det https://dedhamdocs.com/buy-tadacip-20mg/ tänkande vi har och det är min ingång i ämnet. Som psykolog har jag förmånen att få betalt för att fundera på hur människor tänker och beter sig.

Hur definierar du en konspirationsteori?
– Det är en teori som bygger på att det finns någon som har en dold eller halvdold agenda med något som man framför. Man använder något som ett skäl, men egentligen finns det andra bakomliggande syften som styr. Man utgår från att syftet bakom den dolda agendan primärt är att någon annan än den drabbade ska tjäna på det. Man benämner ibland konspirationsteoretiker som foliehattar, men det avser inte att de skulle vara mindre begåvade eller mindre utvecklade på något sätt. Så är absolut inte fallet. Det är inga dumhuvuden utan är ungefär som alla andra!

Många av teorierna verkar sluta upp kring att det är just CIA, NASA, läkemedelsbolagen, Illuminati eller judarna som står bakom den dolda agendan?
– Flera av de du nämner har något gemensamt och det är att de har en maktposition gentemot den enskilde personen, fotfolket. CIA och liknande organisationer har dessutom ett mandat från samhället att operera under hemliga förhållanden och verka på andra arenor än vanligt folk. I och med det ligger det nära till hands att ställa frågan om de inte också gör andra saker som vi inte känner till. Vi kan inte granska dem och vi saknar insyn i deras verksamhet. Många konspirationsteoretiker har en skepsis till samhället i stort, till auktoriteter, överordnande eller till makten generellt.

Varför dras människor till konspirationsteorier, och finns det några gemensamma personlighetsdrag hos de här personerna?
– Konspirationsteoretiker har ett behov, precis som alla människor, att identifiera sig med andra. De har behov av att identifiera sig i grupper, känna samhörighet och tillhörighet. Man umgås hellre med likasinnade än med de som tycker tvärtemot, så det är inget konstigt att man söker grupper där medlemmarna har ett tankesätt som är likt ens eget. Dessutom har vi sentida fått ännu större möjligheter att hitta de här grupperingarna i och med sociala medier. Vi har möjlighet att skapa grupper på Facebook, ”Vi som inte tror på…” eller ”Vi som tror att…”, där vi kan få alla våra tankar och teorier bekräftade från folk som tänker likadant. När det gäller personlighetsdrag så finns det intressanta studier som har dragit slutsatsen att dessa personer har en förmåga att hitta mönster i olika sammanhang som skiljer sig från hur andra människor gör. Det här med mönster är intressant, för det är något som alla skapar och ser i sina dagliga liv. Vi bygger väldigt mycket av vårt sätt att hantera vardagen genom att skapa scheman och se hur saker och ting hänger ihop. Men här menar man alltså att personer som har en ökad benägenhet att tro på konspirationsteorier har ett annorlunda sätt att bygga och se de här mönstren.

Är det rimligt att tro att man ärver en konspiratorisk benägenhet från sina föräldrar?
– Biologin är inte min hemmaplan, jag är ingen genetiker. Men det vi har lärt oss om genetik generellt är att mer är genetiskt nedärvt än vi tidigare trott. Men naturligtvis är det så att vi tar med oss det vi hör från personer som står oss nära, vilket inte bara gäller konspirationsteorier. Tittar man på politisk åskådning ser man att väldigt många röstar som sina föräldrar. Det är högst sannolikt att om man får höra hemma att det finns en viss konspiration, bär man också med sig den uppfattningen. Sen påverkas det också av hur man skolas och vilket spår i livet man går, men att vi påverkas av våra närstående, det råder det ingen tvekan om.

Stämmer det att personer som är religiösa, tror på magi eller högre makter har en ökad benägenhet att dras till konspirationsteorier?
– Ja, det finns det studier som stödjer det sambandet. Sen tror jag dock att man måste bryta ner och delanalysera det sambandet. Det kanske inte nödvändigtvis är för att man tror på högre makter i sig, utan kan handla om att ha en fallenhet eller öppenhet för att se alternativa förklaringar. Men sen tänker jag också, utan att ha något stöd för det, att man i åtminstone religiösa grupper ofta har ganska stora och tydliga sammanhang, till exempel vi som är med i den här församlingen, vilket är ett definierat sällskap. Ju mer vi tror på saker och ting i ett väldefinierat sällskap, desto större sannolikhet är det att man får sin tro bekräftad. Jag tror inte att det nödvändigtvis har att göra med att man tror på gud, utan mer om benägenheten att hitta alternativa förklaringar.

Även i vetenskapen uppmuntras ju att ifrågasätta, hitta alternativa förklaringar och vägar framåt. Finns det någon gräns mellan konspirationsteori och allmänt nyttig skepsis?
– Jo, men skillnaden ligger i de objektiva bevisen, det vill säga objektiviteten i hur man hittar de här alternativa förklaringarna. Konspirationsteorierna är högst subjektiva och man bygger mycket på den egna upplevelsen. Vetenskapen däremot strävar efter objektivitet, så att oavsett vem som betraktar ska resultatet vara det samma. Det är den vetenskapliga metoden. Så fort subjektiviteten kommer in i bilden finns det många andra faktorer som också spelar in. Vad gäller en tydlig gräns så tror jag inte att vetenskapen har gjort någon sådan definition. En sak som dock gäller är att det måste finnas någon som skapar konspirationsteorierna; de kan inte bara uppstå av sig själva. Det måste finnas någon med en agenda som står bakom. Den här agendan måste inte vara känd, men den måste rikta sig mot någon. Man måste vilja framföra ett budskap och vilseleda på något sätt. Där har vi några kriterier för konspirationsteorier. Sen händer saker och ting som vi inte kan förklara, och där kommer den normala skepsisen in, när man vill komma fram till vad som egentligen hände. Det är en väsentlig skillnad.

Kan man övertyga en konspirationsteoretiker med hjälp av bevis och fakta?
– Problemet är att varje bevis för att konspirationen inte stämmer ses i sin tur som en del av konspirationen. Framförallt om bevisen kommer från de samhällsinstanserna man är skeptisk mot såsom forskarvärlden eller läkemedelsindustrin. För bara några veckor sedan publicerades en enorm studie som fastslog att det inte finns någon koppling mellan vaccin och autism. Hur mycket man än lyfter den så är jag helt övertygad om att konspirationsteoretikerna som är vaccinmotståndare inte kommer att låta sig övertygas. Det är det stora problemet, att varje sak som motsäger konspirationen är en del av konspirationen.

Med vissa konspirationsteorier, till exempel att jorden är skulle vara platt, är det svårt att tänka sig vad den bakomliggande agendan skulle vara. Finns det någon gemensam bild hos konspirationsteoretikerna varför de utpekade institutionerna vill lura hela världen?
– Nej, en gemensam bild är nog svårt att hävda att det finns. Men orsaken är sällan det viktiga utan det är just att det finns en dold agenda. Vissa konspirationsteorier lever också genom att den dolda agendan är just dold, för i och med det öppnas det upp för spekulationer om vad den skulle kunna vara. Om vi hade en tydligt definierad agenda skulle den för det första inte vara dold, och ju mer vi får klarlagt desto mindre intressant blir det för konspirationsteoretiker.

Det har ju uppenbarligen funnits konspirationer genom historien, så kanske är det inte konstigt att teorierna finns?
– Tveklöst! Man brukar skämtsamt säga att även den paranoide kan vara förföljd. Även konspirationsteoretikerna kan faktiskt ha rätt. Det är det jag menar med att man inte ska dumförklara människor, för att de råkar vara mer konspiratoriskt lagda. Det finns inget som säger att man skulle vara mindre begåvad för det. Självklart kan det finnas konspirationer.

Är konspirationsteorier ett problem? Kan de vara farliga?
– Egentligen inte. Inte i grunden ur ett samhälleligt perspektiv, kan jag tycka. Men de kan bli problematiska, tveklöst. Håller vi våra barn hemma från skolan för att det finns en konspiration på något sätt, så får det ju direkta konsekvenser för individer. Tror man att vaccin är en konspiration ledd av läkemedelsindustrin, och inte vaccinerar sina barn så får det naturligtvis samhälleliga konsekvenser. Det ser vi ju redan med till exempel ökade mässlingsutbrott. Men man måste fortfarande sätta det i relation till andra problem vi har i världen, och då kan jag tycka, utan några egentliga belägg för det, att det är ett ganska litet problem.

Eurabiateorien grundas i tron på att araberna är ute efter att ta över Europa, och kan leda till högerextremistiska terrordåd såsom i fallet med Anders Behring Breivik i Norge. Det känns som det kan bli väldigt allvarliga konsekvenser?
– Javisst, konsekvenserna kan bli sådana att personer börjar agera och inte längre bara tro och tycka. Men det jag menar är att någon som bara tror på en konspirationsteori är i sig inget stort problem. Men varje gång vi går till handling i något avseende, först då får det konsekvenser. Så länge vi tror att vaccin orsakar autism men ändå tillåter våra barn att vaccineras är det inget större problem. Men när vi gör valet att därför inte vaccinera dem, då blir det problem.

Du nämnde sociala medier tidigare. Har det skapat en uppsving för konspirationsteorierna?
– Ja, absolut. Jag är uppvuxen i en liten by i Norrbotten som heter Älvsbyn. Om jag skulle ha haft en konspirationsteori där uppe i början på 1970-talet hade jag fått leta länge innan jag fick något som helst stöd för min teori, av anledningen att jag inte nådde tillräckligt många människor. Men nu når vi i princip hela jordens befolkning med ett knapptryck. Det är så lätt att hitta en grupp på Facebook som stödjer den tanke jag har, och väl inne i den kommer jag att se de bevis jag tycker mig behöva se och därmed bli mer konspiratorisk. Man fastnar också i en bekräftelsebias där man blir högst selektiv i inkommande information. Man väljer att inte gå med i gruppen som talar emot konspirationsteorin och nås då inte av motargumenten.

Kan det vara så att personer som tror på konspirationsteorier anser sig smartare än andra för att de har genomskådat något som resten av samhället inte lyckas genomskåda?
– Det är inte alls omöjligt. Jag har dock inte sett några studier på att man ser sig vara mer begåvad än andra, utan det handlar nog snarare om en nyfikenhet vi alla har. Vi alla gillar att upptäcka saker. Om den tidigare nämnda mönsterteorin stämmer så är ju inte det en medveten del som vi funderar över, att leta efter något som ingen annan har sett. Det är ett sätt att hantera mönster på ett omedvetet plan, och det i sin tur gör att jag upptäcker något vilket känns intressant och spännande.

Har du några egna favoriter bland de etablerade konspirationsteorierna?
– Just flat earth-teorin ser jag egentligen inte som en konspirationsteori, även om jag inte alls kan mycket om den. Jag har svårt att se vad det bakomliggande syftet skulle vara, vad man försöker dölja och vad man menar att makten försöker åstadkomma med att felaktigt påstå att jorden är rund. Något som är väldigt intressant för personer från min generation är mordet på Olof Palme. Det är extra intressant eftersom det inte är löst och vi förväntar oss inte att det ska kunna lösas. Det ger i sig upphov till spekulationer som kan leva vidare. Det mest aktuella just nu är nog annars klimatkonspirationen som otroligt friskt delas i sociala medier, där man påstår att hela klimatkrisen egentligt handlar om någons egen personliga vinning. Trots att det finns en enig vetenskap som säger att klimatkrisen existerar och att vi har jättestora problem väljer man att gå i förnekelse och tro på konspirationsteorin.